Hagetorp Gård finns med på kartor från 1600talet.
En av våra kunder hade sett en liten annons i lokaltidningen att Fjellskäfte hade en liten gård till salu och tipsade oss. Lasse bestämde oss omgående när vi åkte och tittade härute på denna vita fläck på kartan. Tur det. Gårdar vid vägs ände är eftertraktade. Året var 1985 och syrenen stod i blom när vi rullade hit med vårt flyttlass. Då hade gården inte bebotts permanent sedan 1952. På taket växte en björk, det fanns varken rinnande vatten eller avlopp. Vi fick dra ur kylskåpet om vi skulle torka håret, då det enbart fanns enfas el. Moderniteterna var utedass uppe bakom undantaget, vedspis och zinkbänk i köket. Vi trodde taket var ruttet men det visade sig vara jordtak med näver som läkten låg på. Oj vad vi skyfflade jord. På det trätak som kom fram syntes att huset var från 1600 talet, vilket bekräftas av en karta som finns i Granheds bygdegård. Vi slet med vatten, avlopp och stall. När vintern kom fanns det rinnande kallt vatten i köket och under trappen stod en "Porta Potti". Duschade gjorde vi i lastbilens bodel. I ena änden av stallet hade våra hästar varsin box. Stallet var när vi köpte Hagetorp belamrat med hela Fjellskäftes takpannelager. När det plockades bort visade det sig att det lagts in nya lager med trägolv ovanpå det gamla varefter det ruttnat. Vi sågade upp ett hål i väggen och körde in med Bobcat för att röja ut det. Sedan sågade vi upp det till ved. Vår första vinter blev tuff. En kakelugn i sovrummet och en vedkamin i vardagsrummet som enda uppvärmningskällor när det i Januari var 36 grader kallt.
Vi hade den bästa hjälpen med renoveringen av huset. Förutom att Lasse är en händig hantverkare själv så hade vi ständig hjälp av hans far Karl Johan, även han en skicklig hantverkare.. Denna fantastiska man som lurade i hela bygden att vi släppte upp honom på taket på morgonen för att spika läkt, varefter vi tog bort stegen och åkte och jobbade. Det var nog en och annan som trodde att vi var sådana hemska slavdrivare. Men alla som kände "gubben" vet vilken pillemarisk skämtare han var. Sakta men säkert blev Hagetorp till det drömboställe vi ville ha. Efter 5 år var huset renoverat med den nogrannhet som bara en möbelsnickare kan ådstakomma. Då kom dråpslaget.
Huset brann ner till grunden.
Fortsättning följer inom kort.